Tacksam

Jag har insett mer och mer hur jag ändrat mina tankemönster och hur mycket bättre jag mår nu. 
 
För några månader sen kunde jag sitta still i timtal utan att knappt märka det. Jag kände inte ens igen mig själv. Det var som att någon annan börjat leva i min kropp. Det kändes så ovant och läskigt. När jag tittade in i mig själv såg jag bara svart. En oändligt stor yta där det bara var svart. Jag saknade färgerna jag kände igen mig i. 
Jag var alltid trött, okoncentrerad, tänkte aldrig, och det hände att jag inte kom inte upp ur sängen. Bara låg där, märkte det knappt. Och det kändes som om allting svek mig, och så dog Freja. Hon som la sig bredvid och visade närhet när man behövde det. Nu var även det borta.  
 
Efter en tid tog jag mig till en psykolog och fick påbörja KBT. Det visade sig att jag led av depression och svår ångest. Jag fick höra orsaker till vad som fått mig att bli sämre. Saker blev mycket klarare. Någon sa till mig vad som gått snett och vad jag ska göra för att det ska bli rätt. Jag gjorde hemläxor, tog reda på mina kognitiva förvrängningar och jobbade ordentligt på allt vi gått igenom på "mötena." Gradvis kände jag hur jag mådde bättre. 
 
Nu känner jag hur långt jag kommit och hur hälsosam jag blivit. Det är en himla bra känsla. Färgerna börja komma tillbaka och jag är pigg och glad, jag orkar till och med vara social. Det trodde jag ärligt talat inte att jag någonsin skulle orka igen. 
 
För bara någon månad sen kunde jag inte handla, inte åka buss, jag kunde inte stå utan att känna det som att benen försvann. Jag darrade, hade en enorm tyngd över bröstet, det stack i fingrarna. Idag kan jag åka buss och handla. Ibland går det sämre, men jag kan göra det själv utan problem. Jag kan stå själv i kön, behöver inte be den bredvid betala. Jag har inte haft panikångest på över en månad. Det är så jävla jävla skönt. 
 
Jag har insett hur tacksam jag ska vara över allt jag har. Jag har bra förutsättningar och jag är bra, smart och tacksam för att jag lever i min kropp. Allt jag gått igenom kan bara göra mig starkare. Heja mig! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0